I såsvärlden finns några bassåser. Det är ungefär som med tonerna när man komponerar och spelar musik, eller bokstäverna när man skriver. Man har ett givet antal att leka med, och utifrån dessa kan man skapa hur många fantastiska underverk som helst. I såsernas underbara värld är en av dessa bassåser emulsionssåsen. Emulsion innebär att man liksom tvingar ihop två vätskor som egentligen inte vill vara ihop, varpå magi kan uppstå. Vatten och fett. Olja och vinäger. De vill inte. Men man kan förstås komma runt det, och det är precis vad man gör med exempelvis en majonnäs eller en bearnaisesås.
Så hur får man, mot alla odds, till ett underbart äktenskap mellan vatten och olja? Jo, man tar hjälp av äggulan som äktenskapsmäklare. Den innehåller nämligen det emulsionsfrämjande ämnet lecitin, en fosfolipid som praktiskt nog har en fettälskande och en vattenälskande del. När man vispar ner oljan i äggulan så delar oljan upp sig i miljontals små droppar. Den fettälskande delen hos lecitinet som är som en svans, borrar då ner sig i fettdropparna ungefär som nejlikor i en apelsin. Den vattenälskande delen är däremot elektriskt laddad och attraherar vattenmolekylerna, vilket gör att de små fettdropparna inte blandar sig med varandra igen och separerar från vattnet.
